tänk dig

att veta att man ska dö, vilken dag som helst.
att man ska lämna dem man älskar mest av allt.
men att man på andra sidan kommer få möta dem man älskar och saknar.
vad har man för känsla då egentligen?
sorg? glädje? oro? eller en känsla av frihet, eller kanske av lättnad?
det måste på ett sätt vara skönt om man inte ångrar något i livet,
om man gjort allt man kunnat och velat.
men den dära känslan.
kan man ens sätta ett ord på den?
känner man den känslan nån annan gång än just när man inväntar döden?
bara tanken på att man kanske inte kommer leva imorron får mig att rysa.
tänk dig att man vet att man ska dö. vilken minut som helst.

fast vad vet jag, döden kan inte hända mig, det händer inte här. jag kommer leva tills jag är 90.

fast en flicka i min ålder på andra sidan jordklotet kanske dör av svält just nu.
men det är inte jag, för sånt händer inte mig. det drabbar någon annan.
tror jag.

// Kärlek Ingrid