beroende

alltså, jag är beroende.
av sånt som gör mig glad, dvs barn och djur.
saknar redan helgen, vill göra om det. vill gosa med pelle, pussa på hans mjuka mule och få ett frustande tillbaka när jag kramar honom.
han är så fruktansvärt söt, det är som att han känner på sej att jag är osäker och gör det enklare för mig då. dom flesta brukar ju bli upprörda eller vad man ska säga när dom känner att man är nervös/rädd, men inte pelle. pelle behåller lugnet i alla lägen. (förutom imorse när jag skulle ställa upp han på gången och smörja han, då ville han ut, på en gång ;) )
jag har aldrig nånsin ställt mej bakom en häst utan att vara rädd, aldrig nånsin, inte ens nån ponny på solänget.
men igår kom jag på mej själv med att stå bakom pelles rumpa, utan att jag kände mej rädd, visst, jag vet vad som kan hända och jag har stor respekt för hästar. men att inte ha hjärtat i halsgropen var himla skönt.

ska sluta göra er avundsjuka nu ;)
kraaam!