om man skulle kunna..

har tänkt på de där med mej och hästar, tänker på det rätt ofta eftersom mitt projektarbete handlar om det.
tänk om man skulle kunna filma hela mig, alltså även innifrån, för att se hur fort mitt hjärta slog förr och skillnaden på hur det slår nu. och hur blodet rusade när jag var som osäkrast.
för bara 1 år sedan var jag sådär, tyckte att det var jätte läskigt.
och här står jag nu idag, ett år senare, ett år rikare på erfarenhet, ett år tuffare.
jag är fortfarande inte full lärd, jag får fortfarande panik när hästen blir bråkig, men inte på samma sätt.
jag ångrar att det inte dokumenterades när jag gick på västanåmarka, för att kunna se osäkerheten i mitt kroppsspråk och jämföra med hur det är nu.

ska göra mej iordning, för snart kommer pernilla och hämtar mej, Pelle ska tävla idag, vars det är han ska starta har jag glömt. men det spelar ingen roll, jag behöver inte ha koll på allting.
hur det löser sej imorron vet jag inte heller, har ingen aning om vars jag ska bo, eller hur vi ska ta oss dit.
men det löser sej, allting löser sej. jag behöver inte ha koll hela tiden.