jag är i himmelriket, jag är så lycklig ända in i själen.
tack till alla människor som hjälper mej med min ridning, ni ska ha sånt otroligt stort tack. ni förstår nog inte så mycket jag uppskattar att ni ställer upp.
för första gången idag red jag Pelle och bara kände lycka hela tiden vi red.
Pernilla red Bellman och jag red Pelle, Jessica höll lektion för oss och det var så bra.
det tillsammans med allt jag lärt mig utav Sofi den här veckan, har gjort mig till en otroligt mycket bättre och självsäkrare ryttare.
förr har jag alltid bara styrt med tyglarna och resten har lixom följt med typ, men idag släppte jag tyglarna helt på Pelle och styrde honom utan, ni fattar inte vilken känsla jag fick då.
och sen travade jag flera vart runt ridbanan och gjorde massa volter och 8or, i trav, jag gjorde det, vi gjorde det tillsammans. jag kunde sitta ner och trava, jag behövde inte stå. och jag fick Pelle att hålla ett tempo som vi klarar av tillsammans, så att det skulle bli bra för båda oss.
alltså gud, helt sjukt, för en vecka sen hade jag inte kunnat tro att jag skulle göra det.
jag är så lycklig.
men utan en hel massa människor hade jag inte lyckats,
och jag uppskattar det så otroligt mycket.
så tack, tack för att ni orkar lära mig hur jag ska kunna behandla hästen bättre, för att det ska bli rätt.
tack till alla som har nånting med att göra så att jag har kunnat umgås mer med hästar och lärt mig deras språk.
tack!
tack till alla människor som hjälper mej med min ridning, ni ska ha sånt otroligt stort tack. ni förstår nog inte så mycket jag uppskattar att ni ställer upp.
för första gången idag red jag Pelle och bara kände lycka hela tiden vi red.
Pernilla red Bellman och jag red Pelle, Jessica höll lektion för oss och det var så bra.
det tillsammans med allt jag lärt mig utav Sofi den här veckan, har gjort mig till en otroligt mycket bättre och självsäkrare ryttare.
förr har jag alltid bara styrt med tyglarna och resten har lixom följt med typ, men idag släppte jag tyglarna helt på Pelle och styrde honom utan, ni fattar inte vilken känsla jag fick då.
och sen travade jag flera vart runt ridbanan och gjorde massa volter och 8or, i trav, jag gjorde det, vi gjorde det tillsammans. jag kunde sitta ner och trava, jag behövde inte stå. och jag fick Pelle att hålla ett tempo som vi klarar av tillsammans, så att det skulle bli bra för båda oss.
alltså gud, helt sjukt, för en vecka sen hade jag inte kunnat tro att jag skulle göra det.
jag är så lycklig.
men utan en hel massa människor hade jag inte lyckats,
och jag uppskattar det så otroligt mycket.
så tack, tack för att ni orkar lära mig hur jag ska kunna behandla hästen bättre, för att det ska bli rätt.
tack till alla som har nånting med att göra så att jag har kunnat umgås mer med hästar och lärt mig deras språk.
tack!
| sist Pelle och jag red ilag, nu är jag en helt annan ryttare. nu är vi ett team. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar