söndag 11 november 2012

jag vaknar upp i en bubbla varje dag och somnar i en bubbla varje kväll. och tro mej, det är ingen rolig bubbla att leva i. allt är kaos, mitt huvud är kaos, hemmet är kaos, allt är kaos.
jag vill kunna göra om bubblan till något vackert men jag kan inte göra någonting mer än att hålla mina tummar.
just nu går det varken upp eller ner, allt är bara som det var för en vecka sedan och det är hemskt att det inte händer nått. jag är less på att vänta, less på att bli rädd varje gång telefonen piper eller ringer, jag är less på att konstant ha en hemsk tanke i huvudet.
det sägs att hoppet är det sista som överger en och det är nog banne mej sant, för hoppet är det sista jag kommer låta försvinna.

Inga kommentarer: