hej på er! har ni mycket snö??
här i bredbyn är de ingenting alls nästan, bara lite lite lite grann på gräset, tråkigt tycker jag!!
om en timme åker mattias och jag iväg för att göra de jag gruvat mej för i 4 år, just nu känns de helt rätt men faan så nervös jag är. det kommer vara så otäckt att se en jämnårig person ligga i sjukhudbädden nästan precis som min mamma gjorde för 9 år sedan. jag hoppas att det inte är samma rum. jag hoppas att det ska kännas bra efteråt. just nu gör jag det inte alls för min skull, utan jag gör det för mattias och vännens skull. jag vill bara kräkas vid tanken på att gå in genom sjukhusdörrarna.
skulle lätt kunna hoppa bungy jump istället för att gå igenom dom där dörrarna, och tro mej, jag är otroligt höjdrädd.
så mycket avskyr jag sjukhus, sjukhus är ju bra, dom gör bra saker dom som jobbar där och dom gör det så otroligt bra som klarar av det. men man hälsar ju inte på någon där för att de är roligt, man gör det ju för att den personen är sjuk och behöver stöd.
sist jag var på sjukhuset var för 3-4 år sedan när min mormor dog, när mamma och jag vakade över henne.
medans mattias aldrig nånsin har varit på sjukhus så han kommer nog få en chock när han ser sin vän som inte alls kommer vara sig lik. jag är så stålsatt jag kan vara för jag har sett många sjuka i min familj, samma kväll som vi lämnade min mormor så dog hon några timmar efter och min mamma var sej inte alls lik när vi besökte henne första gången, inte andra, tredje eller tionde gången heller för den delen. och min storebror såg så hjälplös ut där han låg i sin säng.
det kommer vara en jobbig dag och jag är bredd på kaos, om inte båda bryter ihop så gör nån utav oss det.
här i bredbyn är de ingenting alls nästan, bara lite lite lite grann på gräset, tråkigt tycker jag!!
om en timme åker mattias och jag iväg för att göra de jag gruvat mej för i 4 år, just nu känns de helt rätt men faan så nervös jag är. det kommer vara så otäckt att se en jämnårig person ligga i sjukhudbädden nästan precis som min mamma gjorde för 9 år sedan. jag hoppas att det inte är samma rum. jag hoppas att det ska kännas bra efteråt. just nu gör jag det inte alls för min skull, utan jag gör det för mattias och vännens skull. jag vill bara kräkas vid tanken på att gå in genom sjukhusdörrarna.
skulle lätt kunna hoppa bungy jump istället för att gå igenom dom där dörrarna, och tro mej, jag är otroligt höjdrädd.
så mycket avskyr jag sjukhus, sjukhus är ju bra, dom gör bra saker dom som jobbar där och dom gör det så otroligt bra som klarar av det. men man hälsar ju inte på någon där för att de är roligt, man gör det ju för att den personen är sjuk och behöver stöd.
sist jag var på sjukhuset var för 3-4 år sedan när min mormor dog, när mamma och jag vakade över henne.
medans mattias aldrig nånsin har varit på sjukhus så han kommer nog få en chock när han ser sin vän som inte alls kommer vara sig lik. jag är så stålsatt jag kan vara för jag har sett många sjuka i min familj, samma kväll som vi lämnade min mormor så dog hon några timmar efter och min mamma var sej inte alls lik när vi besökte henne första gången, inte andra, tredje eller tionde gången heller för den delen. och min storebror såg så hjälplös ut där han låg i sin säng.
det kommer vara en jobbig dag och jag är bredd på kaos, om inte båda bryter ihop så gör nån utav oss det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar