Ingrid Öberg

få saker jag hatar, verkligen sådär hatar ända in i själen. samtidigt som jag hatar så är jag så fruktansvärt rädd för de. och de är just cancer jag talar om.
att ett så kort ord kan vara så fruktansvärt skrämmande. jag blir gråtfärdig och trött så fort jag hör det. och arg, arg på att så många drabbas. inte bara den sjuke, utan även dennes nära och kära. så många dagar jag gråtit, varit förbannad, överlycklig och orolig pga den där jääkla cancern.
att leva med cancer är en bergochdalbana, och bara för att man tror att allt är borta ska man inte hurra, de är nått jag lärt mej, den hårda vägen.
jag trodde allt var lugnt, att han var frisk, allt skulle bli som vanligt igen.
men de blev bara värre, cancern har satt sina spår och jag blir bara så elak när jag tänker på de. hur fan ska en sjukdom få förstöra så många liv?! jag blir tokig, kan man inte bara radera den? vem fan kom med den? kan den inte bara försvinna, känna hur ouppskattad den är och försvinna.

jag ber er att lägga en kvart på att kolla på den här videon: klicka här. den som har ett öga torrt behöver inte skänka några pengar.
jag har bidragit, trotts att vi har otroligt fattigt med pengar just nu, men de är bara pengar, ett liv är värt så mycket mer. även om det bara är en krona så är det början på ett nytt liv för någon. kanske inte för din vän, men för ditt barnbarn.