tittade igenom bilder på min facebook och hittade allra första bilden på Fia som jag tog när vi hämtat hem henne, alltså den lyckan, den dagen, kommer aldrig nånsin glömma så nervös jag var! att både min mamma och pappa följde betydde enormt för mej, och min stöttepelare Marlen såklart.
tänk så mycket jag lärt mej av den hästen, lilla hästrädda jag kan ta hand om hästar helt själv, jag sätter upp stolp, går ut med 2 nordsvenskar i samma hand och en stor arab i den andra handen, som att de inte vore nånting. men om sanningen ska fram har jag velat lägga mej ner och gråta många gånger, mina ben har skakat så otroligt vissa gånger när jag klätt på mej för att gå ut, eller alla dessa gånger när fia inte gjort som jag velat, alla gånger jag faktiskt har gråtit för att de inte gått som jag velat. jag har insett att jag har haft för stor press på mej själv, för hur ska jag kunna göra rätt från allra första stund?
jag har fått så otroligt många Ahaaa upplevelser tack vare mina vänner och hästarna på gården.
är så sjukt taggad inför sommaren då jag hoppas att fia och jag ska kunna tävla Trail at hand och jag hoppas marlen ska komma ut på banan hon med.
den 22a januari 2013 länkade jag hennes annons på min facebook och skrev att jag ville ha henne, fyra månader senare stod hon på vår blivande går.
jag är så stolt över mej själv och min häst. för det team vi äntligen blivit och alltid kommer vara. min älskade pärla.
är så glad att jag gjorde som min magkänsla och som mitt hjärta sa, köpte min häst trotts att så många tvivlade på mej.
men just nu känner jag att jag inte vet vad jag skulle gjort utan henne? hon har gett mej så många nya saker i livet,
en trofast vän, ett boende, ett sundare liv och framförallt ett lyckligare liv.
nu kan jag snäppa alla på näsan, som inte trodde att jag skulle fixa de och som trodde jag skulle tröttna.
de enda jag faktiskt tröttnat på med att vara hästägare är halkan som är nu, enda anledningen är för att de är så bökigt i hagarna och jag kan inte rida så som jag vill!
imorron ska Fiabusen longeras, hoppas att jag ska klara de helt ensam, men de gör jag nog, bara jag vill.
tänk så mycket jag lärt mej av den hästen, lilla hästrädda jag kan ta hand om hästar helt själv, jag sätter upp stolp, går ut med 2 nordsvenskar i samma hand och en stor arab i den andra handen, som att de inte vore nånting. men om sanningen ska fram har jag velat lägga mej ner och gråta många gånger, mina ben har skakat så otroligt vissa gånger när jag klätt på mej för att gå ut, eller alla dessa gånger när fia inte gjort som jag velat, alla gånger jag faktiskt har gråtit för att de inte gått som jag velat. jag har insett att jag har haft för stor press på mej själv, för hur ska jag kunna göra rätt från allra första stund?
jag har fått så otroligt många Ahaaa upplevelser tack vare mina vänner och hästarna på gården.
är så sjukt taggad inför sommaren då jag hoppas att fia och jag ska kunna tävla Trail at hand och jag hoppas marlen ska komma ut på banan hon med.
den 22a januari 2013 länkade jag hennes annons på min facebook och skrev att jag ville ha henne, fyra månader senare stod hon på vår blivande går.
jag är så stolt över mej själv och min häst. för det team vi äntligen blivit och alltid kommer vara. min älskade pärla.
är så glad att jag gjorde som min magkänsla och som mitt hjärta sa, köpte min häst trotts att så många tvivlade på mej.
men just nu känner jag att jag inte vet vad jag skulle gjort utan henne? hon har gett mej så många nya saker i livet,
en trofast vän, ett boende, ett sundare liv och framförallt ett lyckligare liv.
nu kan jag snäppa alla på näsan, som inte trodde att jag skulle fixa de och som trodde jag skulle tröttna.
de enda jag faktiskt tröttnat på med att vara hästägare är halkan som är nu, enda anledningen är för att de är så bökigt i hagarna och jag kan inte rida så som jag vill!
imorron ska Fiabusen longeras, hoppas att jag ska klara de helt ensam, men de gör jag nog, bara jag vill.
1 kommentar:
Woop woop, you go girl!
Underbart när man hittar rätt och får uppleva den där känslan av att man hittat lite av sin andra hälft även om det kanske låter lite töntigt, den som inte varit där kommer inte förstå det heller :)
Skicka en kommentar